Svensk ordbok 2009, webbversion
klan
`
ta sig
verb
klantade klantat
klant·ar
●
göra eller säga ngt dumt eller klumpigt
vard.
komm.
han klantade sig ordentligt när han frågade om hon hade blivit mormor
klanta sig
sedan 1960-talet
Subst.:
vbid1-207058
klantande